Hans Erling Jensen från Lövestad i Skåne är starkt kritisk till hur FN:s flyktingorgan UNHCR hanterar världens migrantströmmar. För Nya Tiders läsare är han mest känd som mannen som 2013 startade den alternativa hjälporganisationen Right Hand Aid som Nya Tider skrev om första gången i juli 2014.

Då var syftet att hjälpa på riktigt och att visa att man med små medel kan bistå hundratals behövande på plats för samma summa, som det kostar svenska staten att ta hand om en enda migrant i Sverige.

Tjänstemännen säljer möjligheten att resa från Mellanösterns misär till väst, till familje-medlemmar, vänner eller islamiska trosfränder.

År 2014 införlivades Right Hand Aid i den tyska organisationen Hatune Foundation och Jensen fick anställning som dess internationelle direktör. Redan första året stod det klart att det var 300 gånger mer effektivt att hjälpa på plats i såväl Mellanöstern som Nepal, jämfört med att ta emot en ”ensamkommande” i Sverige.

– Det var Hatune Dogan, Hatune Foundations grundare, som redan då jag träffade henne första gången gjorde mig uppmärksam på de missförhållanden som finns i det sätt som UNHCR arbetar på i bland annat Mellanöstern, berättar Hans Erling, då Nya Tider besöker honom.

Hans Erling menar att det i Europa finns en övertro på UNHCR och att man hjälper alla flyktingar ”på plats” eller i närområden, tills det blir möjligt att återvända till den plats som de tvingades lämna. Tyvärr är det inte så, konstaterar han.

– Det finns riktiga flyktingar som man inte kan hjälpa på plats eller i närområdena. Majoriteten av dessa är kristna, födda i muslimska länder och som nu befinner sig på flykt från sina muslimska grannar. Ett exempel är Islamiska statens folkmord på jeziderna i Irak 2014 som medförde en flyktingvåg av jezider och kristna som sedan dess inte har haft möjligheten att återvända hem till Sinjar i norra Irak.
Det var under arbetet med dessa flyktingar som Jensen upptäckte att trots de fina principerna fungerar inte UNHCR i praktiken:

– Gång på gång konfronterades vi med berättelser från de mest utsatta områdena, som handlade om UNHCR-anställdas godtyckliga behandling av de förföljda. Icke-muslimer fick inte åtkomst till de välplanerade UNHCR-lägren, och om de lyckades få komma in, mobbades de snabbt bort av den muslimska majoriteten.

Hans Erling berättar att han själv hört vittnen beskriva hur människor som arbetat för UNHCR i Libanon, Turkiet, Irak och Jordanien har handlat med kvotflykting-papper. Kvotflyktingar är personer som utses av UNHCR för att placeras i olika europeiska länder.

Sverige tog förra året emot cirka 3 400 kvotflyktingar och Socialdemokraterne i Danmark har gått ut med ett förslag om att framöver endast ge asyl till dessa ”riktiga flyktingar”. Men det är inte hela sanningen, säger Hans Erling:

– Tjänstemännen sålde möjligheten att resa från Mellanösterns misär till väst, till familjemedlemmar, vänner eller islamiska trosfränder. Redan sommaren 2014 började det ryktas om att jihadister skickades till väst genom UNHCR:s kvotprogram som en sorts belöning för deras insats för Islamiska staten och som en del av en framtida här med syftet att islamisera västvärlden. Sverige blev nästan alltid omtalat som det enklaste landet att komma in i och att röra sig i.

Den franska underrättelsetjänsten rapporterade som första västliga regeringsorgan om problemet med jihadistresorna i början av november 2014. I Hatune Foundation hade man redan då under mer än ett halvår försökt att varna världen för denna nya företeelse.

– Senare, när jag började träffa offren för IS i Tyskland, förstod jag till fullo att UNHCR:s lokala samarbetspartners i de islamiska länderna bryr sig lite om regler och paragrafer. De hjälper sina egna och låter ”de andra” klara sig själva.

Med hjälp av några få tyska politiker och ett par tyska delstater lyckades Hatune Foundation att hjälpa mer än 1 200 offer till Tyskland, där de kunde erbjudas säkerhet och behandling. UNHCR hade föga med denna insats på plats i krigsområdet att göra.

– Man kan ställa frågan, och med god rätt, varför inte vi som gång på gång konfronterades med denna information på fältet började gräva i problemen med UNHCR­ långt tidigare.

Kritiken var ju massiv överallt vi kom, och Hatune hade ju talat om problemen vid många offentliga möten hon hållit i. Ett av problemen var – och är fortfarande – att trots många vittnesmål om oegentligheter, har vi aldrig kunnat framlägga handfasta bevis på att det handlar om annat än tillfälliga brott begångna av enskilda korrupta individer, säger Hans Erling.

Hösten 2016 försökte Hans Erling ta tag i korruptionen inom UNHCR. I slutet av september 2016 blev han inbjuden av EU-gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE) till ett möte i EU-parlamentet i Bryssel för att tala om Hatune Foundations erfarenheter och insatser i de IS-ockuperade områdena sedan 2014. På konferensen berättade Hans Erling också om erfarenheterna med UNHCR.

– För många av deltagarna var detta ny information, och en del hade svårt att lyssna, då sådant tal enligt dem hörde hemma hos den så kallade extremhögern. Under en diskussion om massflykten till Europa hösten 2015 ställde jag i plenum den klassiska frågan: Vem räddar du först, när skeppet sjunker? Dina barn, din fru, dina syskon och dina föräldrar – eller tillfälliga främmande, som ropar högst om hjälp?

Det blev rörigt på mötet och en brittisk professor replikerade med vämjelse i ögonen, att detta var ”bodegaargument”.
– Jag blev oerhört lättad då de resterande, övervägande spanjorer, buade åt professorn.

Efter mötet kom många för att ställa frågor om kriget i Irak och Syrien och Hans Erling blev inbjuden till ett privat möte ”på kammaren” med en tidigare toppchef i parlamentet. Redaktionen känner vederbörandes identitet, men denne har valt att vara anonym. Genom mötet fick Hans Erling tillbaka hoppet om att Västeuropa kanske har en framtid ändå.

– Under denna halvtimmes samtal förstod jag, att det finns människor på hög nivå, fast inte många nog ännu, som förstår problemen med islam, och som rent faktiskt har mycket konkreta idéer om hur man skulle kunna lösa utmaningen, säger Hans Erling Jensen.

Bara två dagar senare strålade Hans Erling Jensen samman med den amerikanske Mellanösternexperten Daniel Pipes, redaktör för tidskriften Middle East Quarterly, vid ett arrangemang i Stockholm. Under den efterföljande middagen på Sheraton fick Hans Erling möjlighet att tala med en rad intresserade konservativa republikaner från USA.

Ämnet var återigen UNHCR, och en detalj som skapade stor indignation var då Jensen berättade om de 40 000 kvotflyktingar, utvalda av UNHCR, som USA:s president Barack Obama så stolt välkomnat från Islamiska statens områden i Irak och Syrien under 2014-2016.

– Det blev livligt runt middagsbordet på Sheraton, då jag berättade att 98,2 procent av dem som valts ut av UNHCR var sunnimuslimer, och att det bara omfattade ett fåtal kristna och jezider, de som vanliga människor anser är de riktiga och mest behövande flyktingarna, säger Jensen.

Mötet i Stockholm var för Daniel Pipes amerikanska sällskap finalen på en Europaturné med syftet att med egna ögon själva se den pågående islamiseringen av kontinenten. För Hatune Foundation och Hans Erling Jensen resulterade mötet i inbjudningar till såväl superrepublikanska delstaten South Dakota, som till Connecticut, New York och universitet i Oxford.

Kontakterna i South Dakota, där Jensen i januari 2016 vittnade i delstatsparlamentet om problemen med UNHCR:s flyktingverksamhet, leder rakt upp till toppen av nuvarande president Donald Trumps administration.

Jensens värd, delstatssenatorn Neil Tapio, var Trumps kampanjledare för South Dakota och i samband med ett lagförslag om att stoppa muslimsk invandring till South Dakota vittnade Jensen inför senaten om bland annat UNHCR:s snedvridna urval av flyktingar. Tapio har spridit den informationen uppåt.

Vi vet inte exakt vilka effekter informationen har haft, men vi vet en sak. Den 25 oktober 2017 fastslog USA:s vicepresident, Mike Pence, att USA inte längre önskar stödja UNHCR:s hjälpinsatser för förföljda och religiösa minoriteter i Mellanöstern.

Mike Pence kal­lade insatsen ineffektiv. I framtiden kommer USA:s hjälp till de förföljda att gå direkt genom US Agency for International Development (USAID).

Artikeln är från den svenska fria pressen: NYA TIDER

https://www.nyatider.nu/eldsjal-satter-krokben-for-unhcrs-islamiseringsarbete/