Berättelsen är skriven av Irina Olovsson

Idag, 21 december 2017, är en glädjens dag!
Varför förstår du när du läser texten!

Sängormen som Ewa sytt till Janine kom väl till användning

En dag i slutet på oktober 2017 fick jag ett mycket intressant och fantastiskt erbjudande att få åka till Bangkok och Nepal med Bona Fortuna International för att på plats se deras arbete med kristna flyktingar i Thailand och den hjälpverksamhet de driver i Nepal, med förskola, hjälp till familjer för att deras barn ska kunna gå i skolan och ett bra projekt, Reclean the Streets, för att göra nepaleserna medvetna om vikten att hålla gatorna rena, börja sopsortera, kompostera avfall mm.

I Bangkok stödjer organisationen två kristna familjer med hjälp till deras överlevnad. Vi anlände till Bangkok 25 november. Den första familjen jag och Ewa Samvik, representant för Bona Fortuna International träffade var Sunny Gill med fru och nyfött barn.

Sunny är en kristen journalist från Pakistan. Hans brott är att han är kristen och har kritiserat regimen. Efter att ha blivit utsatt för trakasserier, hot och varit mycket nära att skjutas var han och hans hustru Joyce tvungna att fly från sitt land.

Sunny Gills egen historia (engelsk text): https://expozite.com/uploads/sunny2017.pdf

Paret åkte på turistvisum till Thailand och ansökte hos UNHCR om flyktingstatus. De fick avslag två gånger. De tror att det beror på att de är kristna. Enligt Sunny får nästan inga kristna flyktingstatus av UNHCR, men däremot erhåller många muslimer flyktingstatus.

Hans Erling som jobbat med Sister Hatune Foundation i tre år, bekräftar att detta med stor sannolikhet är korrekt. Hans har även ett projekt i gång, som handlar om att bevisa att UNHCR missgynnar kristna i förhållande till muslimer där det finns många flyktingar. https://expozite.com/un-restricted/analyzing-1/

Familjen Gill fick en ny prövning 6 december då UNHCR’s handläggare beslutade att åter öppna deras ärende.

Idag 21 december 2017 fick familjen officiell UNHCR flyktingstatus!

Men trots att de nu fått flyktingstatus betraktas de fortfarande som illegala av thailändska myndigheter och det kan ta år att få komma som kvotflykting till tredje land.

Sunny och hans hustru har fått ett barn, en liten flicka som föddes i november. Flickan föddes med kejsarsnitt på privat sjukhus, vilket bekostades av Bona Fortuna International. Bona Fortuna Intl är nya namnet på Hatune Foundation Sweden som Ewa och Hans Erling administrerar. De skickar pengar varje månad till familjen Gill och den andra familjen, som jag skriver om sedan. Det är anledningen till att Sunny och Joyce har kallat barnet Janine Ewa! 

För den hjälpen de får från Sverige, har familjen nyligen lyckats ordna ett lite bättre och säkrare boende än tidigare. Nuvarande bostad är på ca 15 kvadrat inklusive en balkong där de har kokmöjligheter och en vask. I lägenheten finns också toalett och dusch. Möbleringen består av en dubbelsäng och ett enkelt skrivbord samt ett par stolar. Ingen radio och ingen TV. Ett stort hänglås på utsidan av dörren så att ingen skall misstänka att det finns någon i lägenheten. För denna lilla yta betalar de ca 210 USD per månad.

Sunny lyckas ibland få jobb som journalist och fotograf. Då han räknas som illegal i Thailand är det mycket dåligt betalt och förenat med stora risker. Men familjen har svårt att överleva på de donationer de får så Sunny får ta risken att lämna lägenheten. Kvar hemma är Joyce med sin oro att Sunny blir gripen och inte kommer hem igen. Joyce är hemma med bebisen hela dagarna och har bara lämnat lägenheten en gång sedan barnet föddes.

Vid vårt besök hos familjen har vi med oss barnkläder i olika storlekar upp till 1 år och andra förnödenheter som en bebis behöver. Joyce har lagat en god pakistansk lunch, trots deras knappa resurser. Vi samtalar om deras tillvaro och det är en hjärtskärande historia som berättas. Sunnys syster blev fängslad i Bangkok när hon var i sjunde månaden och tvingades föda sitt barn i fängelset. Systern och deras mamma har nu lämnat Bangkok och återvänt till Pakistan med de risker som det innebär. De klarade inte av tillvaron som illegala i Thailand och dels blev mamman sjuk.

Jag träffar familjen ytterligare en gång. Ewa är sjuk. De tar sig till vårt hotell. Det är första gången Joyce lämnar lägenheten sedan förlossningen. Vi hade kommit överens att träffas kl 18.00. Kl 19.00 hade de fortfarande inte kommit och jag var mycket orolig att de hade blivit gripna av polisen. Fick ett meddelande från Sunny att de var fast i trafiken. Kl 19.30 anlände de och min lättnad var stor.

Jag bjöd dem på middag på en restaurang intill hotellet och lämnade över flera kassar med blöjor, barnpuder, hygienartiklar för de vuxna mm. Dessutom gav jag dem pengar så de kunde ta en taxi hem och för att täcka en del utgifter i deras dagliga liv.

Sunny, Joyce och lilla bebisen har en ytterst prekär situation. De lever instängda i en lägenhet på 15 kvadrat dygnet runt och om de är tvungna att gå ut innebär det stora risker för att de grips, kastas i fängelse och deporteras om ingen kan betala mutor till fängelsepersonalen.

Jag kan inte ens föreställa mig hur Joyce och bebisen skulle klara sig om Sunny blir gripen.

En lycka för mig är att jag har blivit utsedd till \”grandma\” för lilla Janine och jag skall försöka vara en god sådan.

Den andra familjen

Består av Amber, Sonja, Charlotte 6 år och den 18 dec fick familjen ytterligare ett barn, en pojke.

Av respekt för familjen och deras rädsla att bli avslöjade skriver jag inte deras efternamn eller lägger upp några bilder.

Även denna familj är kristna pakistanier och har varit i Thailand i 4 år, inresta med turistvisum. Amber arbetade på bank i Pakistan och Sonja som sjuksköterska. Sonja blev anklagad för blasfemi, (hädande av islam) efter att någon frågade henne om kristendomen och hon svarade att hon litade på Jesus som är Guds son.

I Pakistan är blasfemi förenat med dödsstraff. Familjen tvingades fly.

De bor i utkanten av Bangkok under vidriga förhållanden i ett mycket slitet hus, där våningsplanen med gallergrindar till varje lägenhet för tankarna till en fängelsekorridor. Rummet är ca 12 kvadrat med en liten balkong på ca 2 kvadrat. I rummet finns en dubbelsäng och två skåp, allt mycket slitet. Ingen radio eller TV. På balkongen finns en vask och på golvet ett enkelt gasolkök. Utsikten från balkongen är ett skräpigt mellanrum till nästa hus, ca 2 meter bort. För detta betalar familjen ca 110 USD per månad.

I detta rum lever alltså tre personer, snart 4. Charlotte kan inte gå i skolan och har aldrig varit ute och lekt och har inte haft möjlighet att lära sig thai. Det enda tillfälle med social samvaro är när familjen en gång i veckan besöker en kristen församling.

En händelse, av många, som har varit dramatisk för familjen inträffade när Charlotte var två år gammal. Föräldrarna hade turistvisum, men inte Charlotte. De blev kontrollerade av polisen, vilka upptäckte att barnet saknade giltigt visum. Det ledde till att Charlotte arresterades, två år gammal. Pappa Amber valde då att gå i fängelse med henne.

De var fängslade i ca 1 månad innan någon lyckades muta fängelsepersonalen.

Amber har ibland arbete på en restaurang med en lön på ca 11:- sek per timme. Han vågar aldrig ta samma väg till och från arbetet två dagar i rad. Det har hänt att han blivit kontrollerad och arresterad. Sist var det arbetsgivaren som lyckades muta fängelsepersonalen för att få honom fri.

Sonja är konstant mycket orolig så fort Amber vistas utanför lägenheten och de har tät mobilkontakt.

När vi besöker familjen är Sonja höggravid. Jag har sällan mött en kvinna som utstrålar så mycket tillförsikt inför förlossningen och det kommande barnet. Men även att tillvaron skall förbättras. Hoppet får Sonja av sin orubbliga tro på att Gud kommer att se till att allt går bra.

Vi äter en god lunch som Sonja tillagat på gasolköket och dukat upp på dubbelsängen, där vi sitter då det varken finns bord eller stolar. Charlotte är överlycklig över de ritblock och kritor som vi hade med. Innan vi lämnar lägenheten får de också en summa pengar.

Familjen fick flyktingstatus av UNHCR i maj 2017. De har sökt två gånger om att få komma till Canada, men fått avslag.

Sammanfattning:

Båda familjerna lever under extrem press och i total ovisshet om vad som händer i morgon eller i framtiden. De sitter i en rävsax. Detta är inte människor som har ekonomiska förutsättningar att betala flyktingsmugglare, köpa falska pass etc. Försöker de lämna landet på laglig väg kommer de att bli gripna vid passkontrollen och fängslade då de ej har giltigt visa. De lever med ständig oro för att barnen kan bli sjuka och behöva vård och mediciner.

Varje steg utan för dörren utgör en stor fara. Fäderna är trots det tvungna att gå ut på arbetsmarknaden och utnyttjas av arbetsgivare till en undermålig lön. Allt för familjens överlevnad. De bidrag de får från välgörenhetsorganisationer, som Bona Fortuna International, räcker inte för familjernas överlevnad.

För Charlotte är det extremt problematiskt att hon inte kan gå i skolan och leka med andra barn. Det hindrar hennes utveckling trots att föräldrarna på alla sätt försöker stimulera henne i vardagen. Barnen riskerar också att få kraftig D-vitaminbrist då de vistas alldeles för lite i dagsljus. Detta gäller även mammorna.

Det är ett mycket riskfyllt projekt att leva som flykting i Thailand. Även de som har fått flyktingstatus av UNHCR kan när som helst bli gripna då Thailand inte har skrivit på FN:s flyktingdeklaration. Nu pågår det en klappjakt på flyktingar. Senaste månaden har 2000 gripits.

Utdrag ur Amnestys rapport från sept 2017:

 \”I flera fall har den thailändska regeringen gett efter för påtryckningar från utländska regeringar och skickat tillbaka människor till länder där de riskerar att utsättas för livsfara.

Brister i Thailands rättsliga regelverk innebär att flyktingar och människor som vill söka asyl saknar legal status i Thailand, de vilket gör dem särskilt utsatta. Detta gäller särskilt de drygt 7000 människor som vill söka asyl som lever i stadsområden.

Enligt thailändsk lag kan flyktingar som lever i stadsområden gripas när som helst eftersom de betraktas på samma sätt som andra utlänningar som saknar formellt tillstånd att resa in i eller vistas i landet. De som fängslas skickas i regel till förvar där de kan hållas på obestämd tid under fruktansvärda förhållanden, något som beskrivs som “värre än fängelse” av flyktingrättsjurister.

\”Mormor\” Ewa beundrar lilla Janine Ewa

Flyktingar i Thailand lever ofta under eländiga förhållanden och på grund av deras rädsla för att bli fängslade håller sig många i hemmet och blir därför avskärmade från socialt umgänge. Många kämpar med att hitta ett arbete, få tillgång till sjukvård och få maten att räcka till.

I vad som kan ses som påtvingade återvändanden väljer många att ge upp och resa tillbaka till sina hemländer för att slippa det outhärdliga livet som flykting i Thailand.\”

Tyvärr får jag inte länken att fungera.

Lite andra länkar:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6463928

https://www.amnesty.se/nyheter/nyheter/thailand-militar-och-polis-anvander-sig-av-tortyr-2692/?gclid=Cj0KCQi

https://hatunefoundation.com/international/visiting-persecuted-christians/

NU BEHÖVER VI ER HJÄLP!

Swisha gärna en summa – hur stor eller liten som helst – för att stödja Bona Fortuna Internationals arbete i Thailand och Nepal
123 464 36 49

Du kan även använda:
BANKGIRO: 5051-7143
POSTGIRO: 77 64 53-3

Eller använda kort på PayPal knappen överst till höger.
Skriv vad syftet med gåvan är…

Bona Fortuna International (Hatune Foundation) – tidigare Right Hand Aid.

Med önskat om en God Jul och ett Gott Nytt År!

Irina Olovsson &