Islamofobi är ute efter Drottninggatan - whats next?
Ett av tidens största samtalsämnen på sociala medier i Sverige är utom all tvekan antisemitism!
Efter Drottninggatan har debatten styrts från kamp mot islamofobi och rasism till kamp mot antisemitism. Jag sammanfattade detta växande fenomen på min Facebook Wall klockan ett på morgonen den 23 april:
Islamofobi är ute efter Drottninggatan. What’s next?
Jag är helt övertygad om, att efter islamofobi, som ju helt klart har visat sig vara en förlegad term i Sverige efter jihadattacken på Drottninggatan 7 april, kommer antisemitism! Faktiskt har det redan börjat.
Tidigare bundsförvanter i counterjihad-rörelsen (av antagonisterna kallat: islamofober) har nu blivit svurna fiender i kampen om att vara mest anti-antisemitisk!
Kulmineringen var nog pseudo-journalisten Jan Sjunnessons knallhårda angrep på Avpixlat-profilen Rolf Malm och Sjunnessons tidigare kampfrände Ingrid Carlqvist. Läs Sjunnessons tirad här!
Jag tycker det är oerhört tragiskt när människor i rättshaverisk strävan efter att rentvå sig själva, kastar sig över sina tidigare bundsförvanter eller vänner, för att uppfylla egna syften. Avpixlats Mats Dagerlind var inte sen att svara på Sjunnessons till narcissism gränsande krigsförklaring. Under rubriken ”Ingen antisemitism på Avpixlat” skrev Dagerlind bland annat följande:
”Tråkigt nog drabbas många av panik så fort någon drar antisemitkortet. Rasistkortet har vi lärt oss att hantera och ta för det är – en desperat meningsmotståndares slag under bältet när sakargumenten tryter.”
(Avpixlat drabbades så själva av panik och raderade artikeln som gav upphov till diskussionen för att undgå problem, just i det ögonblicket jag publicerade detta skriv!)
Ingrid Carlqvist har behandlat Sjunnessons frontalangrepp på sin Facebook-profil, som är tillgänglig för alla. Följ länken här!
Jan Sjunnesson har utom all tvekan satt sig i knäet på EXPO och deras vänner. Vad skulle annars syftet vara med att skicka kopia till EXPO med flera i mailet som Sjunnesson i sitt självgodhetsivrande skickade till Ingrid? Det är enligt min uppfattning tal om reellt angiveri i syftet att uppnå personliga fördelar.
Det började redan i september förra året efter att Ingrid Carlqvist i ett podd-inslag uttalade att hon i en krigssituation, inte kunde se något hinder för att samarbeta med Nordiska Motståndsrörelsen – liksom motståndsrörelsen i Danmark samarbetade med ideologiskt vitt skilda grupper under ockupationen 1940-1945.
Denna kommentar, som blåstes upp som om det var nazisternas sonderkommando det var tal om, orsakade att Ingrid Carlqvist fick lämna sin plats som medarrangör av konferensen Farliga Ord – Tryckfrihetsförordningen 250 år. (Medarrangören var ingen annan än Jan Sjunnesson!)
Strax efter att hon drog sig ur konferensen inleddes en veritabel angiverikampanj mot Ingrid Carlqvist, som resulterade i att Ingrid förlorade sitt kontrakt med Gatestone Institute. Hon förlorade med andra ord sitt levebröd. Jag trodde i min naivitet att angiveri är en egenskap som endast våra fiender är utrustade med. Fallet med Ingrid Carlqvist och hennes podd har fått mig på andra tankar.
Jag erkänner gärna att jag som pragmatiker är helt på linje med Carlqvist. I ett öppet krig med islam är islams proselyter farliga, Nordiska Motståndsrörelsens medlemmar är inte farliga, då vår fiende är deras fiende. En god vän och framträdande dansk aktivist uttryckte sig mindre blygsamt i en engelsk kommentar om saken: ”I would suck the Devil\’s cock if it could save my country!”
Sedan har det ju kommit mer till. Jag har inte hunnit följa alltsamman så detaljerat som jag gärna ville, men jag har frågat Ingrid vad som ligger i alla dessa anklagelser om samröre med nazister hit och dit. Även jag skakar på händerna när jag träffar människor på Folkets demonstration eller andra ställen, dit politiskt aktiva beger sig för att träffas. Vem ser mig nu tillsammans med vem och kan hitta på en ”guilt by association” story, som kan göra mig till den bloddrypande barnamördare jag INTE är!
Ingrids svar är som väntat och matchar flera andra svar jag har sett henne ge folk, som har ställt frågor i samma riktning:
”Sedan menar jag att vi förr eller senare måste diskutera Förintelsen eftersom det påverkar allas våra liv och förlamar konstruktiv kritik av en grupp. Ingen får vara fredad för all kritik, hur blir det då om de gör dåliga saker?”
Det är ju det jag även hör från fler håll i Tyskland. Den yngre generationen är trött på att bära på deras förfäders synder. Ingen av dem som jag pratar med om dessa saker förnekar Förintelsen. I så fall skulle inte jag prata med dem!
I 20 år har jag varnat för islams makt, när ideologin sprider sig ut över våra samhällen. I lika många år har jag blivit nazist-förklarad medan muslimer skamlöst jämförts med judarna i Centraleuropa under nazisternas ok. I Sverige var det liksom det som tog slut 7 april på Drottninggatan. Nu har jakten gått in på anti-semiterna – ja, inte på riktigt alltså. För de riktiga anti-semiterna är ju helt klart vänstern som förser alla Israels fiender med pengar och vapen och uppbackning i FN.
Men vänta nu. Vänstern menar ju att israelerna är sionister, och det tycker de inte om. Judarna i Europa är offer för den gryende högern och vi som vet att det är de unga muslimerna som jagar judarna blir alla kallade rasister och så vidare.
Jag går in för rätten att ställa frågor, även att få ifrågasätta. Men jag kunna aldrig drömma om att förneka Förintelsen för det. Det var en avskyvärd handling. Industriellt dödande på det mest avstympade planet. Fruktansvärt var också folkmordet i Sinjar i Irak för inte ens tre år sedan som liknade turkarnas slakt av miljoner armenier för 100 år sedan. Lenin, Stalin och de andra bolsjevikerna internerade, torterade och mördade miljoner och Mao Che Chung gjorde sitt yttersta för att övertrumfa deras vansinniga siffror i död och ondska.
För att bevara ett intakt samhälle i ett 3 D måste vi kunna ställa frågor om vi behöver det, för att kunna förstå ett sammanhang som kanske inte är lika klart för alla. Om du undrar över att jag skrev 3 D, så står det för mig för: Dialogue, Democracy, Development!
När typer som Rustad och Sjunnesson rå-slaktar sina vänner för att de inte gör som förväntat utan förutgående dialog, då är möjligheten för lösningar och utveckling förverkad och världen blir en-dimensionell och svart-vit!
Är det verkligen så vi vill ha det?